Det låter löjligt, men nu när jag lyckades få in den där bilden där jag nästan ville ha den, då föll liksom en sten från mitt hjärta. Jag klarar verkligen inte motgångar, jag blir så frustrerad och förbannad att det svartnar framför ögonen och kortslutningen är ett faktum uppe på hjärnkontoret. Jag funderar på ett varmt bad och en TV-kväll tills min man kommer hem runt elva, men jag orkar nog inte hålla mig vaken så länge. Blandat med mina rader här så brukar jag ju skriva andra grejer. Mycket av det borde också göras klart, men jag är nog för trött. Jag får se vad det blir...
tisdag 4 december 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar