Sedan klockan 05.30 i morse så har det här varit en jävla skitdag!

Nu har jag tagit rikligt av mediciner och hoppas att resten av dagen blir bättre. Jag vet inte vad som hände, men från att jag satte mig vid sextiden i morse och började sortera och kolla upp vilka böcker som fanns var, och hur jag skulle ställa dem osv. Vid halv åtta vaknade min man och vi drack kaffe tillsammans och sen vet jag inte vad som hände. Det var som om helvetet brakade lös och vi blev skitsura på varandra för att jag sa att jag åker till min mormor imorgon istället för idag. Jag är ledig och så himla trött, så jag orkade bara inte. (Går fortfarande i mitt fula urtvättade nattlinne, som var jättesött en gång i tiden). Egentligen handlade det väl inte bara om själva besöket hos mormor, utan att jag ska prata med henne ifall jag kan börja jobba lite hos henne. Min mamma, min morbror och hans fru gör mycket hos henne nu, men de har mindre tid och har också pratat på att jag kanske kunde ta på mig lite mer. Hon betalar alltid alla för allting, så det var väl där skon klämde egentligen. Min man tycker inte att jag tar något ekonomiskt ansvar och tycker att jag är förfärlig som inte kommer till skott med det här. För det första är jag långtidssjukskriven sedan flera år och får inte jobba även om jag ville. För det andra är jag inte sjukskriven för att jag mår bra, utan för att min läkare anser att det vore direkt olämpligt att sätta ut mig i arbetslivet den närmsta tiden, för det tredje är det min käre make och inte jag som tyckte det var skitkul med en TV för nästan 20 000 spänn, surroundljud och nya möbler. Jag har aldrig velat ha TV överhuvudtaget, men surroundljudet gillar jag när jag lyssnar på musik - så okej för det. Möbler gillar jag att köpa på auktioner och lite pö om pö... Inte bränna 50 000 på en gång på IKEA! Inte för att jag grät, tiggde och bad om att vi skulle ha det som vi hade det direkt, men det hade inte behövt gå så fort och bli allt på en gång. Sedan gick han till affären och jag ringde mormor. För henne passade imorgon bättre än idag, så där fick han. Men när han tog in posten fick han nåt mer. En påminnelse om en faktura som var drygt 4 år gammal och hade blivit tre gånger så dyr. Beloppet var inte stort, så jag gick in och betalade det på en gång. Grejen var när han ringde och undrade över avgifter och räntor som lagts till under de här fyra år som vi inte ens visste om att fakturan fanns, då säger de att de skickat 11 påminnelser under den här tiden. Skulden som var 165 spänn för ett sjukhusbesök var fortfarande på 165 spänn, fastän de sa att vi hade betalat in 160 för tre år sedan. Vem betalar 160 om skulden är på 165? Och hur kan den ligga kvar på 165? Hur som helst är det något av det värsta jag vet när det är dålig stämning mellan oss. Jag får snudd på panikångest och börjar fundera på självmord. Allt känns som mitt fel, och oftast kan jag ta konflikter galant, men inte med nära och kära. Då känner jag mig bara som ett stort misslyckande... Ett stort jävla misslyckande!!!