Kära nå´n... Man kan säga att jag stammar i bilder.

På TV:n pratar de om Tourettes syndrom, och på den här bloggen känns det som jag har drabbats av något liknande men i en mildare form. Och den går över så fort jag stänger av datorn. Jag kom just på att det är fult att jämföra... Vad har jag för problem? Egentligen... Skulder? Jo tack, det ska gudarna veta. Men jag har fortfarande tak över huvudet och en lägenhet som vi tycker mer och mer om. Jag har tre underbara döttrar och en underbar man, och jag går någon slags rehabilitering som Försäkringskassan står för och som jag trivs med. Jag är egentligen välsignad som har det så bra runt mig efter mitt missbrukarryck, ovänskap med släktingar, en enorm påfrestning för min man som var utvisad, osv... Jag ska bara snurra lite till, sen kommer jag tillbaka. Kram!!!