måndag 19 november 2007

Höstvisa

Vägen hem var mycket lång
och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom trösta mig en smula,
för nu är jag ganska trött
och med ens så förfärligt allena.
Jag märkte aldrig förut
att mörkret är så stort,
går och tänker på allt det där man borde.
Det finns så många saker
jag skulle sagt och gjort
och det är så väldigt lite jag gjorde,
Skynda dig älskade, skynda att älska,
dagarna mörkna minut för minut,
tänd våra ljus det är nära till natten,
snart är den blommande sommarn slut.
Jag letar efter någonting
som vi kanske glömde bort
och som du kunde hjälpa mig att finna.
En sommar går förbi,
den är alltid lika kort,
den är drömmen om allt man kunnat vinna.
Du kommer kanske nån gång
förrn skymningen blir blå, innan ängarna är torra och tomma.
Kanske hittar vi varann, kanske hittar vi då på
något sätt att få allting att blomma.
Skynda dig älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut,
tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommarn slut.

Inga kommentarer: