Jag är inte på humör att skriva. Det räcker med att jag ska gå in här så krånglar nå´t. Det står att jag inte skriver rätt inloggningsuppgifter fast jag vet att jag gör det. Men så ändrar jag hit och dit och till slut kommer jag in på samma uppgifter som jag skrev från början. Jag fattar ingenting?! Depeche Mode är ingen grupp jag lyssnat mycket på, men jag minns en textrad; "I think that God has a sick sence of humour and when I die I expect to find him laughing".
Fast när jag tänker efter är väl knappast inloggningsproblem på en hemsida det värsta som kan hända en. Jag har mått psykiskt dåligt väldigt länge, och egentligen har det väl aldrig funnits någon riktig diagnos. Nu är det bättre än på länge. Jag är sjukskriven och äter mediciner som verkar hjälpa. När det var som värst, för ca:8 år sedan, då var jag i helvetet! Jag menar det inte som en liknelse, utan jag kände verkligen att om det finns ett helvete så var det där jag var.
En period knarkade jag, men det går inte att fly från sig själv och verkligheten utanför knarkarkretsen hur länge som helst heller, så jag slutade efter några år med hjälp av min man. Ensam är inte stark när man ska ta sig från såväl knarkandet som alla man umgåtts med.´
Både min sjukdom och mitt knarkande är för stort och för komplicerat för att få plats i ett enda inlägg på en blogg. Jag skriver mer om det en annan dag när jag känner mig på rätt humör.
Jag har ofta funnit en slags tröst i små korta dikter och texter. Idag slutar jag med den här, och hoppas att din dag blir bra och att min blir bättre.
"Livet kräver av dig bara det du kan klara av. Bara en prestation måste till - att du inte springer din väg!" Dag Hammarskjöld
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar