Käre min Gud som jag inte tror på... Himmel så goa du har gjort alla små djurungar. I ärlighetens namn måste jag nog säga att du lyckades bättre med dem än med människobarnen. Som man brukar säga;"han var så ful att bara hans mor kunde älska honom!"
Det är där någonstans som det spricker för mig... Om du gjorde djuren så vackra och mindre anpassade för att börja härska över världen - kunde du då inte ha kompenserat oss människor lite bättre för vår fulhet? Lite mer intelligens kunde vi väl ha fått? Eller har vi fått den, men inte vet hur vi ska använda den? Ja, jag vet inte, men jag tycker att vi borde ha bättre beteende och vara mer intelligenta än vad vi är - efter så här lång tid?!
Idag stod det en tjej i 20-årsåldern bakom mig när jag skulle på bussen. Hon hade inga lösa pengar utan frågade om det gick att betala med kort. Det gick naturligtvis inte. Då gav jag henne en tjuga och sa:"Ta de här. Så slipper du stå i det här skitvädret och vänta på nästa buss!" Hon sa naturligtvis nej, det går inte. Busschauffören tittade också konstigt på mig, men hon tog emot pengarna till slut. "Bra!" sa jag då. "Som tack så hjälper du någon annan vid ett annat tillfälle!" Efter halva bussresan kom hon bak till mig och sa att hon lyckats skrapa ihop 18 spänn som hon hittade lösa i sin ryggsäck. Tack så mycket! Men det förstörde hela min idé och livsfilosofi! Grejen är ju att skicka stafettpinnen vidare. Helst till 2 andra personer. I sin tur gör de likadant och 4 personer är invigda. Och sedan får stafettpinnen gå vidare och föröka sig. Inte pga dåligt samvete och skuldkänslor, utan för att det kostar så lite att hjälpa en medmänniska. Det behöver inte alls handla om pengar, det finns så mycket mer man kan göra. Jag ska komma med fler alternativ, fast en av den här filosofins principer är att man inte ska berätta för någon att man gjort något bra. Det ska vara en hemlighet. Det är en del av hela grejen. Plus att man inte ska kräva eller förvänta sig något i gengäld.
Fast det där fattar inte många... Min man t.ex, han tycker att jag är helt ko-ko bara jag släpper in grannens katter till oss när inte de är hemma. Och när jag berättade att jag skulle betala tjejens biljett höll han på att få hjärtattack eller hjärnblödning. Han hämtade sig dock när jag berättade att hon gav tillbaka dem. Hade hon inte gett tillbaks dem hade jag aldrig sagt någonting. Är man snäll och välvillig tror alla att man är dum i huvudet. Helst skulle jag väl ha gett henne en spark i magen så hon föll i backen, och sen skrattat åt henne när hon låg där i slasket och bussen åkte ifrån henne. Helt allvarligt så tror jag att det skulle ses som ett mer normalt beteende!
På allvar så tror jag det, och det tycker jag är sorgligt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar