Vi har våra små barn en kort, kort tid. När de är små känns det som om det aldrig ska ta slut, men det gör det. En dag står de där som självständiga individer som man måste lyssna på och respektera. Jag funderar på att mejla mina barns pappa eftersom vi inte kan prata med varandra utan att han håller på att få spatt! Fy fan vad ett enkelt liv kan bli komplicerat utan anledning. Efter en massa år har jag fortfarande inte förstått vad det är som det handlar om NU?! Män går inte att förstå sig på! Ni säger att kvinnor är konstiga som om det vore en vetenskaplig sanning. Vedertagen kanske, men inte vetenskaplig!
FY I HELVETE VAD JAG ÄR TRÖTT!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar